Jag var med min lilla Molly, 3½ år, på tandrengöring i torsdags.
Och när jag hämtade henne igen hade jag inte väntat mig det chockerande resultatet.
Det var bara 8 månader sedan hon senast fick tandrengöring. Och då såg allt bra ut.
Eftersom tandborstningen här hemma inte fungerar så bra kom jag och veterinären i somras överens om att om jag bara kom med Molly 1-2 gånger om året borde vi kunna hålla hennes tänder fina.
Det var planen.
Men skadan som har skett på hennes tänder de senaste 8 månaderna är enorm.
Beskedet: hela 7 tänder måste dras ut.
Alla de små tänderna i underkäken och en liten tand längst bak.
Tandköttet hade dragit sig tillbaka så långt att tänderna satt löst. Ingen av dem gick att rädda.
Jag satt där i stolen hos veterinären och kände det i hela kroppen. Minst sagt i chock.
Och helt gråtfärdig när jag kom därifrån. Jag satte mig i bilen med Molly i knät och kunde inte köra de första 5 minuterna.
Jag satt bara och höll om henne medan hon slickade mig i ansiktet, som om hon försökte trösta MIG.
För plötsligt kände jag att jag inte hade tagit tillräckligt ansvar för hennes tänder. Att det var MITT fel. Att jag hade svikit henne.
Jag vet att små hundar är mer benägna att få dåliga tänder. Och att det är helt normalt att de får dra ut tänder med jämna mellanrum genom åren.
Men att gå från HELT fina tänder i somras… till att nu, 8 månader senare, ha 7 tänder som måste tas bort.
Och begynnande problem i överkäken också.
Fan alltså.
Jag kom hem. Lade Molly i hennes säng. Hon rullade ihop sig som om ingenting hade hänt.
Och jag satte mig med telefonen.
Klockan 23 googlade jag ”tandproblem små hundar”. Jag satt i timmar och läste på…
Samma råd om och om igen. Borsta varje dag. Ge tuggben. Gör professionell tandrengöring 1-2 gånger om året.
Men det HAR jag ju gjort.
Tandborstningen? Molly kämpade emot varenda gång. Pressade ihop käkarna, vred på huvudet, sprang iväg.
Jag kom aldrig åt ordentligt. Särskilt inte de bakersta tänderna (för att inte tala om insidan…)
Tuggbenen slukade hon nästan hela. Tvivlar på att de rengjorde hennes tänder.
Och den professionella tandrengöringen för 8 månader sedan räckte uppenbarligen inte.
Jag hade gjort allt man brukar få rådet att göra. Och det hjälpte inte ett skit.
Jag kände mig helt maktlös. Som om jag hade gjort allt rätt och ändå misslyckats.
Halv 2 på natten satt jag i en Facebookgrupp för havaneser och läste inlägg från andra som hade varit med om exakt samma sak.
Den ena historien efter den andra.
En kvinna med en havaneser som förlorade 9 tänder på ett år. En annan som hade lagt 6 000 kr på tandrengöring under narkos, och 4 månader senare var det lika illa igen. En tredje som skrev ”jag känner mig som världens sämsta hundägare”.
Det lät precis som jag! Och ingen av dem hade heller fått något ordentligt svar.
Men sedan hittade jag faktiskt något jag inte hade sett förut.
En artikel av en tandspecialist som förklarade något jag inte visste.
Problemet sitter inte PÅ tänderna. Det sitter UNDER tandköttet.
Tandborstning rengör ytan.
Men bakterierna som gör den verkliga skadan gömmer sig i tandköttsfickan.
Under tandköttskanten, där ingen tandborste någonsin kommer åt. Inte ens en bra dag, eller när hunden sitter still.
Bakterierna bygger upp tandsten som vi inte kan se, och som hunden inte ens själv märker.
Och när tandstenen har förstört det som håller fast tanden vid roten… då är det för sent.
Då MÅSTE tanden ut. Det finns ingen väg tillbaka.
Jag läste den raden 3 gånger.
Det var DET som hade hänt med Molly.
Inte för att jag inte skötte hennes tänder. Utan för att jag gjorde det på fel sätt.
Jag rengjorde ytan medan den verkliga förstörelsen pågick därunder, helt utan att jag märkte det…
Och plötsligt föll allt på plats. Varför tuggbenen inte hjälpte, och varför tandrengöringen för 8 månader sedan inte räckte.
Inget av det löste vårt problem med bakterierna.
Jag läste vidare. Klockan 02 på natten, en vanlig vardagskväll…
Och då hittade jag ett tandpulver som fungerar på ett helt annat sätt än allt jag hade provat tidigare.
I stället för att rengöra utifrån… arbetar det inifrån. Genom hundens egen saliv.
Man strör det över maten, hunden äter det och ingredienserna tas upp och frisätts i saliven.
Och saliven når ÖVERALLT. Hörntänder. Kindtänder. Insidan. Under tandköttskanten.
Precis där borsten aldrig kommer åt.
Det är tack vare tång, som mjukar upp befintlig tandsten inifrån. Det innehåller till och med postbiotika som återställer bakteriebalansen i munnen.
Och så klart något som lindrar den hemska andedräkten: pepparmynta.
Jag var skeptisk. Alltså… vad hade vi inte redan provat.
Jag hade testat sprayer och geler och tuggben och allt möjligt annat som lovade guld och gröna skogar. Ingenting hade fungerat.
Men jag var också väldigt desperat. Molly hade fått dra ut 7 tänder som 3-åring. Och hade begynnande problem i överkäken.
Vad skulle hända om 8 månader om jag inte gjorde något annorlunda?
Sååå, jag beställde det.
Det var bara att strö lite över maten varje morgon.
Och jag blev lite förvånad, för Molly åt det bara. Hon märkte det inte ens. Och hon är verkligen en kräsen liten en.
Vecka 1: Jag kände det på hennes andedräkt. Den var fräschare, vilket var en bra start.
Vecka 3: Jag tittade på hennes tänder. Placket på hörntänderna såg redan lite ljusare ut.
Jag vågade knappt tro det. Stod framför spegeln i badrummet och lyfte försiktigt på hennes läpp. Tittade på tänderna hon hade kvar.
De såg… bättre ut.
Kunde det verkligen vara så enkelt? Det var nästan för bra för att vara sant.
Så efter 7 veckor tog jag med henne till veterinären igen. Beredd på det värsta.
Han tittade. Tittade igen. Och sa:
”Vad har du gjort annorlunda?”
Tandstenen hade bromsats. Tandköttet såg friskare ut.
Tänderna hon hade kvar… mådde bättre.
Jag satt återigen i samma stol och kände det i hela kroppen. Men den här gången var det lättnad.
Jag tänkte på alla kvällar med tandborsten. Molly som kämpade emot. Jag som höll fast henne och kände mig som en skurk.
All den kampen och skulden. Alla pengar på skräp som inte fungerade.
Och så var lösningen till slut så enkel som ett pulver ovanpå frukosten.
Livet är konstigt ibland…
Jag kan inte låta bli att tänka på om jag hade vetat allt det här för ett år sedan. Då hade Molly kanske fortfarande haft de 7 tänderna.
Men men, nu ska jag bara vara glad att vi har hittat en lösning.
Jag skriver det här för att jag satt i exakt den situationen, där jag hade önskat att NÅGON berättat det här för mig innan Molly fick dra ut 7 tänder.
Så om du har en mindre hund… Om tandborstningen inte riktigt fungerar… Om du har sett missfärgningar eller märkt dålig andedräkt…
Vänta då inte tills du sitter hos veterinären och hör ”7 tänder”.
Här nedanför hittar du en länk till pulvret vi använder. Det har gjort underverk för oss.
Ska du beställa till flera hundar börjar du med att välja den första hundens vikt. Sedan lägger du prenumerationen eller engångsköpet för den hunden i varukorgen genom att trycka på den gröna knappen.
Därefter väljer du nästa hunds vikt och lägger på nytt en prenumeration eller ett engångsköp i varukorgen.
Kom ihåg att innehållet i burkarna är detsamma oavsett vilken vikt du väljer. Det handlar bara om doseringen.
Berätta vilket problem du vill lösa, så får du ta del av erbjudandet:
Har du frågor om våra produkter, leveransen eller något helt annat? Vi finns här för att hjälpa dig alla dagar i veckan.
