Läs det här innan du tackar ja. Det finns en risk som din veterinär kanske inte har nämnt…
Jag sa ja till operationen på måndagsmorgonen. Sofie skulle opereras på torsdagen veckan därpå.
Dit hade det gått efter ett år.
Först var det var 4:e månad. Sedan varannan månad. Sedan var 3:e vecka. Och nu var det varannan vecka jag åkte till veterinären och betalade 500 kr för att få Sofies analsäckar tömda.
När veterinären föreslog operation som ”ett alternativ när det här blir kroniskt” funderade jag på det under en helg. Sedan ringde jag tillbaka och bokade tiden.
Jag satt i bilen efter samtalet med Sofie i korgen på passagerarsätet, och fingrarna darrade. Jag fick inte in nyckeln i tändningslåset de första 5 minuterna.
20 000 kr. På en hund som precis har fyllt 5.
Men jag ville bara att det skulle ta slut.
Lukten som hängde i hela vardagsrummet och som jag inte längre kände själv.
Fläckarna på täcket i sängen, så att Sofie inte längre fick sova där.
Hon som hade funnits vid min sida genom en skilsmässa och en flytt låg nu på en hundfilt på golvet bredvid sängen.
Hon gnydde när hon reste sig efter att ha legat för länge.
Det var det här jag skulle få stopp på. Operation eller inte.
Det var så jag övertygade mig själv på måndagsmorgonen.
Fan alltså.
På tisdagskvällen kom min väninna Katja förbi. Hon hade inte varit här på ett par månader.
Sofie hoppade upp i soffan till henne, som hon alltid gör. Katja klappade henne. Sniffade lite. Försökte visst vara diskret.
”Helle… är Sofie sjuk?”
Jag blev het i ansiktet. Och kunde inte minnas exakt hur länge det hade luktat så.
Så är det med ens egen lukt. Man vänjer sig så mycket att man inte känner den längre. Först när jag hade varit ute i 20 minuter och kom hem igen kunde jag känna den.
”Det är hennes analsäckar. Jag har faktiskt precis bokat operationen till torsdag nästa vecka.”
Katja tittade länge på mig.
”Operation? På Sofie? Hon är ju bara 5.”
Jag berättade allt för henne. De ungefär 20 tömningarna på ett år. De 12 000 kronorna. Mellanrummen som bara blev kortare. Beslutet att säga ja.
Hon skakade på huvudet.
”Du måste prova en annan veterinär först. Min mosters man har jobbat i branschen i 25 år. Låt mig fråga honom.”
2 dagar senare körde jag Sofie till en annan veterinär.
Han tittade på Sofie i en halv minut, kände på hennes bak och sa:
”Ställ in operationen. Lyssna på mig nu.”
Jag satt och stirrade mållöst på honom. Han förklarade något som ingen någonsin hade förklarat för mig.
Problemet sitter inte i analsäckarna. Det sitter i avföringen.
Varje gång någon tömmer analsäckarna manuellt irriteras väggen inuti. Svullnaden gör vätskan tjockare. Tjockare vätska behöver mer tryck för att komma ut. När trycket aldrig kommer naturligt fylls de bara på igen.
Den onda cirkeln blir bara värre varje gång jag kommer tillbaka med Sofie.
Operationen tar bort analsäckarna, ja. Men den tar inte bort orsaken till att de var fulla från början.
”Och ännu värre”, sa han, ”det finns en stor risk att hon läcker efteråt. Kiss eller annat, varenda dag, resten av livet. Hudinflammation. Infektioner. Du flyttar bara problemet någon annanstans.”
Jag mådde fysiskt illa.
För min vanliga veterinär hade aldrig berättat att det fanns en sådan risk. Aldrig.
Han hade sagt ”det är ett alternativ”. Inte att jag kunde få en hund som inte kunde hålla tätt.
Jag gick ut till bilen, ringde kliniken och ställde in operationen innan jag satte mig bakom ratten.
Händerna darrade fortfarande.
När jag kom hem satte jag mig med telefonen klockan 22.
Jag googlade ”analsäckar hund varför blir det värre”. Satt i timmar och läste på…
Samma råd om och om igen.
Tillsätt fiber. Ge pumpa på burk. Låt veterinären tömma regelbundet. Operation om det blir för illa.
Men det HAR jag ju gjort.
Pumpa på burk i 6 veckor. Bytt foder 3 gånger. Fiberkapslar. Och så klart de ungefär 20 tömningarna.
Det hade inte hjälpt. Det hade gjort det värre.
Halv 2 på natten hittade jag en Facebookgrupp för små raser där en kvinna beskrev exakt samma sak. Hon hade också varit nära en operation. Inställd i sista stund.
Den ena historien efter den andra i kommentarerna. En kvinna med en cocker som hade fått analsäckarna tömda 22 gånger på ett halvår. En annan som hade lagt över 18 000 kr och hamnat i samma samtal. En tredje som faktiskt hade genomgått operationen och nu hade en hund som läckte varenda dag.
Jag mådde illa när jag läste den sista.
Hon beskrev exakt det som den nya veterinären hade förklarat för mig. Den onda cirkeln.
Och hon nämnde en daglig tuggbit som hon hade börjat med. Precis efter att hon ställt in sin egen operation.
Jag klickade in och läste vidare.
Det var inte bara fiber.
Utan hela 7 specifika fibertyper som binder vätska i tarmen och ger avföringen den volym och fasthet som behövs. Äppelmassa, pumpa, linfrö, loppfröskal, maskros, pektin och pumpakärnor.
När avföringen får rätt volym och fasthet trycker den naturligt mot analsäckarna varje gång hunden bajsar.
Analsäckarna tömmer sig själva. Precis som det är tänkt!
Maskrosen och pumpakärnorna hjälper till att lindra inflammationen som har byggts upp av alla tömningar, så att analsäckarna kan läka.
Jag var skeptisk. Alltså… vad hade vi inte redan provat.
Men jag hade ställt in operationen samma kväll. Jag hade inget kvar att förlora.
Sååå, jag beställde.
Sofie åt den som vanligt godis. Märkte inte ens att det var ett tillskott.
Vecka 1: Jag märkte skillnad på avföringen. Den blev fastare direkt.
Vecka 3: Sofie lade sig tätt intill mig i soffan på kvällen, och jag märkte att lukten inte längre steg upp från henne.
Vecka 5: Jag lyfte upp henne i sängen igen.
Första gången på 6 månader.
Hon rullade ihop sig bredvid mig som om hon aldrig hade varit borta. Jag låg och tittade på henne och kunde inte sova. Tänkte på hur nära det hade varit.
Efter 7 veckor tog jag henne till den nya veterinären igen. Han tittade. Tittade igen.
”Vad har du gjort annorlunda?”
Analsäckarna var nästan tomma. De tömde sig själva.
Jag satt i samma stol som för 2 månader sedan. Men den här gången kände jag lättnad.
Jag tänkte på alla tömningar. På Sofie som gnydde när hon reste sig. På hundfilten på golvet bredvid sängen i 6 månader.
På biverkningarna Sofie kunde ha fått om Katja inte hade kommit förbi den där tisdagskvällen.
Och så var lösningen till slut så enkel som en tuggbit varje morgon.
Livet är konstigt ibland…
Jag kan inte låta bli att tänka på vad som hade hänt om Katja inte hade varit här den tisdagen. Då hade Sofie legat på operationsbordet i torsdags. Och vem vet vad som hade hänt efteråt.
Men men. Nu ska jag bara vara glad att vi hann stoppa det.
Jag skriver det här för att jag satt i exakt den situationen, där jag hade önskat att NÅGON berättat det här för mig innan jag sa ja till operationen.
Så om du har ett bokat samtal om operation… Om veterinären har nämnt att det är ett alternativ… Om tömningarna kommer allt tätare…
Prova då att skjuta upp den i 4 veckor och använd de här tuggbitarna först.
Här nedanför hittar du en länk till tuggbitarna vi använder. De har gjort underverk för oss.
Ska du beställa till flera hundar börjar du med att välja den första hundens vikt. Sedan lägger du prenumerationen eller engångsköpet för den hunden i varukorgen genom att trycka på den gröna knappen.
Därefter väljer du nästa hunds vikt och lägger på nytt en prenumeration eller ett engångsköp i varukorgen.
Kom ihåg att innehållet i burkarna är detsamma oavsett vilken vikt du väljer. Det handlar bara om doseringen.
Berätta vilket problem du vill lösa, så får du ta del av erbjudandet:
Har du frågor om våra produkter, leveransen eller något helt annat? Vi finns här för att hjälpa dig alla dagar i veckan.
